Utåt sett lyckades man hålla masken men inombords så bubblade känslorna. När man kom hem till lägenheten på kvällen så gick det inte att hålla tillbaka tårarna.
För varje hyllningsvideo man sett och för varje hyllningstext man läst så har det kommit några tårar. Kände visserligen inte Tito eller ens träffat honom. Men det känns ändå väldigt tungt, speciellt med tanke på att det är en man som har kopplingar till Barcelona, klubben i mitt hjärta. Tror inte det finns någon Barcasupporter i världen som inte sörjer detta, oavsett om man träffat Tito eller inte.
Som avslutning på detta inlägg tänkte jag länka till ceremonin från katedralen i Barcelona där bla Titos son och dotter håller tal. Har svårt att hålla tillbaka känslorna varje gång jag ser det. Deras tal börjar vid 48:30 in i klippet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar